En ökenvandring

I den här boken berättar jag hur det var för oss barn att växa upp i Hökarängen på 50-talet. Men boken är också skriven till minne av våra föräldrar och alla andra vuxna som var med och skapade det "goda folkhemmet" som politikerna talade om.

Boken är en biografi om hur jaget som 15-åring blev gravid och tvingades gifta mig med pappan, en 22-årig man, för att kunna behålla barnet. Äktenskapet blev olyckligt och när barn nummer två var på väg blev pappan svårt sjuk i Schizofreni. Han var då 30 år och jaget 23 år. Livet blev kaotiskt och barnet som föddes visade sig också utveckla Schizofreni när han blev tonåring. Boken beskriver hur det är att leva i ett inferno där släkten avsäger sig allt ansvar och jaget tvingas att ensam ta hand om mannen och två små barn. När jaget till sist inte klarar mer och tar ut skilsmässa vänder även den egna släkten henne ryggen. Alla förnekar mannens diagnos och skulden blir jagets, även inom psykvården. Boken beskriver hur psykvården fungerade och fungerar idag och vad Schizofrenidiagnosen gör med anhöriga.

Den här boken innehåller olika episoder ur mitt och mina syskons liv och kan ses som ett fördjupande av min tidigare självbiografi Knektens barn, utgiven år 2012 på annat förlag.

Berättelser om barn- och ungdomstiden i Skogås, Trångsund och Salem, hur politiken kom in genom MUF på det "heta" 70-talet på Tumba gymnasium och i Botkyrka kommun, med bl a alla valrörelser sedan 1976 då löntagarfonder och kärnkraft stod i centrum. Kampen för “Salem - egen kommun” och pionjärtiden som 24-årig förtroendevald i ny kommun med politisk dramatik under 1980-talet. Dessutom: tio år i hetluften med taxis avreglering.

Boken Elva år på EH är en dokumentär och en gripande beskrivning av hur barn med funktionshinder i mitten av 1950-talet förvarades på institutioner. Det är en liten skolflickas uppriktiga och raka skildring av sin uppväxt på Eugeniahemmet, präglad av sträng kyrklig fostran, känslokyla och hemlängtan, att känna sig bortvald och utestängd. Boken handlar också om kamratskap, positiva händelser och en förståelse för den tid som var i mitten av förra seklet.

En berättelse om ett liv inte av en känd person utan av en vanlig människa vars familj fick fly för sitt liv under krigets sista månader. Oddsen för ett vanligt liv var inte precis lysande. Så hur blev det? Här berättas historien om en uppväxt som kan ses som ett tidsdokument över efterkrigstidens generation i ett land i uppbyggnad. Ett liv i en ny tid där tonåringar blev något att räkna med och invandringen till Sverige började ta fart.

Denna book AR en sjalvbiografi om mig Jerry Malmberg som aven ar forfattare. Den handlar om mitt Liv delat I 3 delar. 0-21 21-25 25-33. I dessa avsnitt star det 0-21 nar Jerry levde, dog. 21-25 hur det var att kommunicera med guide och tortyren Jag genom gatt. 25-33 nar min intelligence tog over och guidens rost blev mindre an min. En story du aldrig last for, med garantier. Den ar lasvardig. Jag kallar detta, My work of life. My diary My life-movie Min forsta bok, healing for humanity My website- starchildhealing.se For fragor kontakta mig via email. jerrymalmberg@outlook.com

En bok som bygger på dagboksanteckningar ur en frivilligsamordnares möten me3d behov och frivilliga/volontärer. Om människors behov av varandra och allas möjlighet att göra något för någon annan människa.

Sigvard Herber startade ett utbildningsprojekt i Kenya 1995 och utbildade arbetslösa ungdomar i att använda datorer. Ungdomarna utbildades samtidigt till att vara instruktörer, och genomförde sedan dessa kurser, dels för andra arbetslösa ungdomar, dels för datoranvändare i näringslivet. Sigvard behövde därför aldrig upprepa en kurs. Det har blivit omkring 25 resor till Östafrika. I projekten har Sigvard normalt bott och arbetat med sina afrikanska vänner, och bara undantagsvis träffat "muzungos", dvs vita. Sammanlagt har det blivit mer än två år i Afrika. Han har också bland annat arbetat som volontär för Trosgnistan. Boken ger minnesbilder av det Sigvard upplevt i sitt arbete i Afrika. Boken är skriven på både svenska och engelska.

Denna bok handlar om min tid mer cancer och hur det påverkade och omformade mitt liv. Boken tar dig som läsare igenom tre svåra operationer och tiden däremellan.

Jennie Frost överlevde tsunamin – släpper bok om händelsen Jennie Frost satt på tåget Queen of the Sea när tsunamin nådde Sri Lankas sydvästra kust på annandag jul för snart tio år sedan. Närmare tvåtusen personer var ombord på tåget eller befann sig runt det, nästan alla omkom i vattenmassorna. Nu släpper hon en bok där hon berättar om händelsen. - Händelsen har påverkat mig och vilka aktiva val jag gör hela tiden. Känslan av att befinna sig mitt i en katastrof men ha privilegiet att kunna ta ett plan hem till tryggheten i Sverige har både gett mig skuldkänslor och perspektiv. Det här är min berättelse om hur jag tog mig genom katastrofen och hur jag hanterade tankarna efteråt, säger Jennie Frost. Tsunamin skördade omkring 225 000 människoliv i Sydostasien och nyhetsrapporteringen har i Sverige dominerats av berättelser från Thailand. Men jättevågorna slog hårt också mot Sri Lanka där man beräknar att runt 35 000 människor omkom till följd av den.

Dina minnen, din släkt och dina rötter påverkar den du är och har blivit. Ge dina barn, barnbarn och dig själv en gåva genom att skriva ner och dela med dig av upplevelser, känslor och de livsval som har format dig. Förnuft och intellekt är viktiga egenskaper i livet, men jag menar att fler människor skulle må bättre om de stannade upp och kände efter med hjärtat och sätter ord på sina känslor. Jag har gjort det vid 39 års ålder och reviderar den franske filosofen Rene´ Descartes 400 åriga citat från ”Jag tänker alltså finns jag” till ”Jag känner alltså finns jag”. Min tro och önskan är att inspirera andra att nysta fram sin historia i dur och moll. Att lyssna på hjärtat ger oss tillgång till vårt inre och våra drömmar. När vi sätter ord på känslor behöver vi inte längre fastna i frustration som försvårar det vardagliga livet, utan ilska mynnar ut i lugnare vatten där en utveckling sker. ”Vi ska gifta oss när rönnbären är som mognast. Vigseln sker i den ståtliga, vita kyrkan med svart tak där jag döptes och där jag arbetade på sommarloven. På kyrkogården och i denna jord finns min fars aska under en rödbrun gravsten med en liljekonvalj ingraverad. Jag är tillbaks till mina rötter” ” När porten öppnas möts vi av arbetskamrater, nära vänner och släkt. Deras blickar är riktade mot oss och jag kramar min blivande makes hand. När den starka, mäktiga italienska ingångsmarschen Sinfonia di Chiesa når mina öron griper något tag i mitt hjärta och når min själ. Det gör ont, men det är vackert och får tårarna att börja rinna längs mina kinder. "

I boken beskriver författare medryckande och kärleksfullt sin farfars, Jozef Lenartowicz (1870-1951) liv, släkt, arbete och resor. Han var nestor i familjen Lenartowicz, ingenjör elektriker och professor vid Tekniska Högskolan (Politechnika) i Warszawa, utbildad vid Federala Tekniska Högskolan i Zürich, Schweiz. Han arbetade och levde under större delen av sitt liv i Warszawa, under alla de tragiska ögonblick då staden lidit som mest. Han växte upp i Polen under ryska tsarens välde, överlevde det första och andra världskriget och Warszawas resning år 1944. Han dog i Warszawa 1951, under tiden för Stalins diktatur i Polen. Men han fick också uppleva den andra industriella revolutionen, en era av ”ånga och elektricitet”, en tid när Europa gjorde stora tekniska framsteg. Han tjänstgjorde som chefsingenjör för byggandet av Warszawas Elektriska Spårvägar och dess kraftverk och var en av pionjärerna bakom utvecklingen av tunnelbanan i Warszawa.

Den handlar om hela mitt liv och jag har varit med om en del som är värt att berätta för alla.

Detta är en sann historia skriven av en mamma vars dotter hösten 2011 insjuknade i djup depression och psykos. Dottern fick som följd av detta tillbringa sju månader på sluten psykiatrisk avdelning. Det är även en historia om hur en mamma vårdar sin dotter hemma och kämpar med kommunen för att hennes dotter ska få ett bra liv. En historia som jag hoppas ger andra föräldrar hopp om att aldrig ge upp kampen för att ens barn ska få ett bra liv. Oktober 2012 fick Caroline 20 år gammal, tre autismdiagnoser och preliminärt en psykosdiagnos. Idag har Caroline ett bra liv och bor i egen lägenhet på ett tjejboende med blanddiagnoser. Ett kapitel är skrivet av Jimmy Strand (pedagog och föreläsare). Det handlar om autism och bemötande av individer med autism.

ROCKSTAR WANNABE är en självbiografisk skildring av livet som ung rockmusiker i 80-talets Malmö och drömmen om att bli rockstjärna. Om vännerna, festerna och kärleken. Om ångestattackerna och de interna maktkamperna. Om ett lovande hårdrocksbands uppgång och fall ...

Efter att jag i boken "Det snöade på midsommardagen 1897 i Falun" skildrade en mans liv och som var gift i 14 år med Magdalena bestämde jag mig att skildra hennes liv i denna bok. Magdalena födes på Östermalm. Hennes far härstammade från Öland och hennes mor från Roslagen. Hennes långa liv skildras i boken från barndomen till ålderdomen då hon lämnade Stockholm och till sin död i Skåne.

SCENER UR EN FILMKLIPPARES LIV Anekdoter ur mitt verksamma liv som ljudtekniker och filmklippare. Möte med många kända människor från Filmbranschen.

Tråkigt i dagens skolor att elever inte har godkänt betyg i gymnasiet. Viktigt att läsa vidare på högskola för högre utbildning. - Min mor berätta för mig hur det var när hon gick i skolan under 1900-talet. Att förstå sin lärares undervisning i ämnen under läsåret är viktigt. All mobbing mellan elever och lärare måste stoppas i skolan. Att lärare använder pekpinnen är ett frågetecken ? Fritiden är viktig som att sköta om sin ägodel "Moppen" och att plugga vidare.

Vita Duvan hette Signe och levde mellan 1887 och 1969, och hon bodde mest i Linghed, Svärdsjö. Hon skrev för hand ner sina minnen från barndomen, ungdomen och den första vuxentiden och dedikerade dem till mig. Det visste jag inget om, länge. Först för några år sedan hittades de - och jag fick mycket att göra. Jag har berättat hennes historia, vävd av mina ord, men varvat med direkta, kursiverade citat från hennes anteckningar. Jag hoppas att mina efterkommande ska få möjligheten att hitta karaktärsdrag, intressen och funderingar som de känner igen. Kanske upptäcka en samhörighet med de människor som levde innan oss. Jag hoppas också att de, och andra som läser boken av intresse för trakten och tidsperioden, får en uppfattning om hur det var att leva där och då. En tid av stora omvälvningar, precis som nu men ändå helt annorlunda. Det är en glädje att känna att man hör ihop med de som kom före oss, i ett större sammanhang. Man hittar en bit av sig själv här och där. Varför hon kallades Vita Duvan får du reda på som läser boken.