Hill och tidens Paris

"Maria hörde inte till den stora massan som hade det svårt på 1800-talet. Hon behövde aldrig slita i några fabriker, trängas i knapphänta bostäder, slita piga, hungra eller emigrera till Amerika som sista utväg. Hon var herrskapsfolk. Hon hörde till den samhällsklass som hade husjungfru och kusk och fick lära sig främmande språk och reste i Europa. Hon hörde till de som fick ta del av de stora fördelarna med den industriella revolutionen som var i full blomstring när hon föddes. Men hon var också med om stora förändringar, som skulle sätta hennes världsbild i gungning." Boken berättar om Marias liv och samtid. Maria levde 1863-1937 i en tid då många nya tankar och idéer spred sig över världen. Som fin kvinna skulle man däremot hålla sig på sin kant och ägna sig åt de små tingen. Maria utbildade sig i måleri och spelade piano, och när hon kände sig svag åkte hon till doktor Westerlund i Enköping, eller till en kurort för att vila upp sig. Hennes tre döttrar växte upp i en värld med helt andra möjligheter. I boken finns också många bilder på Marias målningar och skisser liksom fotografier. Det finns också ett utdrag från Marias receptbok längst bak i boken för den som tycker om historisk matlagning.

Titeln "Ortnamnen i Arjeplog/Árjepluovve - en berättelse om landskapet och folket" säger väl det mesta om denna bok. En uppslagsbok som, förutom en resumé av historiska förhållanden i Arjeplogsområdet inklusive beskrivning av ett antal identifierade lappskatteland, innehåller en redovisning av över 1000 språkligt analyserade ortnamn i pitesamiskt område. Boken vill lyfta den kunskap som ligger i ortnamnen och visa på deras värde som historisk källa.

Kortfattade beskrivningar av 100 av de senaste årens mest uppmärksammade ädelstenar. Bruket av ädelstenar är äldre bruket av verktyg och ädelstenar är en fundamental del av människornas gemensamma kulturarv. Att fördjupa sig i ädelstenar, både hur de använts och hur de bildats, ger insikter i både mänsklighetens och planetens ursprung och utveckling.

Kvek är en by i sydvästra Uppland. I ett medeltida pergamentsbrev nämns Philip i Kvek redan 11 oktober 1347. Gårdarna i Kvek hade ett välstånd och båda gårdarna hade möjlighet att skicka varsin son för studier i teologi vid Uppsala universitet på 1600-talet. En av gårdarna finns bevarad som den såg ut på 1700-talet, Kvekgården, och den går att besöka. Friluftsmuseet Kvekgården ägs av Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund och förvaltas av Upplandsmuseet. Under århundradena har det bott många människor i Kvek. De som har lämnat avtryck i pergamentsbrev, landskapshandlingar, jordeböcker, mantalslängder och kyrkböcker finns med i boken.

För tre år sedan skrev jag boken "Mina släktingar på Tjörn från den dansknorska tiden till vår tid". Den här boken är en kraftigt omarbetad upplaga med många tillägg. Jag berättar om släktingar från Tjörn som jag kan bekräfta i kyrkböcker. Sedan kan ni läsa om två starka kvinnor i släkten. Och ni får möta mannen som gav oss efternamnet Palmqvist - min farfar Simon Bernhard. Ni får följa med till Surte glasbruk och där uppleva barnarbete, alkohol och fylleri, dans på lagårdsbacken och det hårda livet vid bruket. Bohuslän har varit dansk-norskt under flera århundraden, men hur blev landskapet svenskt? Vi möter flera Tjörnsläkter och bekantar oss med sjömannen och bagarmästaren som flyttade till Nya Zeeland. Jag presenterar en del gårdshistoria och berättar om hur en del förhållanden var olika under den norska och den svenska tiden. Tack vare överläkare John Anders Nordström får vi stifta bekantskap med några intressanta rättsfall. Vi får möta Marias och Simons barn och familjer. Och till sist får vi veta att det måste finnas historieberättare i varje familj.

Ballasrubin är en benämning som historiskt använts för röda ädelstensmaterial som liknar rubin. Ofta har det varit ädelstenen spinell som fått benämningen och denna skrift behandlar i huvudsak spinell även om flera andra röda ädelstensmaterial som röda granater och rubellit också beskrivs. Historiska resonemang blandas med naturvetenskapliga fakta vilket ger en tvärvetenskaplig beskrivning av framförallt ädelstenen spinell.

Min bok har fått titeln Konstnärliga äventyr, historia och släktforskning, och först presenterar jag målningar jag gjort under några år och frågar mig själv om jag har en konstnärlig gen eller bara ger mig ut på konstnärliga äventyrligheter. Jag skriver om hur mitt målarintresse skapades och om målningar jag gjort sedan jag blev pensionär. Sedan skriver jag om svensk historia och påstår att släktforskning och historia måste gå hand i hand. Med vår historia som hjälp kan vi förstå hur våra förfäder levde. Efter det skriver jag om min släktforskning. Den här gången skriver jag mer om hur och var man kan hitta sina släktingar, vad man kan hitta i kyrkböckerna osv. Jag har också tagit bilder från kyrkböckerna och lagt in dem i boken. Jag ger exemplet "Carolinas födelse och dop". Carolina var min gammelfarmor född 1833 och här kan man se vad kyrkoherden skrev för 190 år sedan. Det har varit så intressant även med den här boken, man lär sig hela tiden!

Jag ger en inblick i Kungälvs historia, berättar om industrierna i Kungälv, om skolorna, om ett ruskigt skottdrama vid skoldans, om några hus på Västra gatan, om lärarinnan Anna Schwartz och hennes 1600-talshus, om Selma Lagerlöf i Kungälv, om Bergfeltska gården och trädgården, om atomfysikern Lise Meitner, om kyrkan, Stadskällaren, branden och Fars Hatt, om fästningen, om mitt hem på Västra gatan och om några som bodde där. Jag avslutar med en liten avstickare till Östra gatan, där jag framför allt låter konstnärerna Sandels och Simonsson visa oss gatan.

Ett stycke teaterhistoria. Så kan denna bok bäst beskrivas. Marianne Runefors har via sina två yrken levt sitt liv i teaterns värld. Anekdoterna är många. Bilderna likaså. Boken är rikt illustrerad. Här finns många kända namn representerade; Jarl Kulle, Sven Lindberg, Karl Gerhard, Stig Grybe, Jan Malmsjö, Christina Schollin, Siv Malmkvist, Ulf Brunnberg och Meg Westergren är några. Marianne Runefors har träffat dem alla. På scen och i salong. Läs om hennes spännande och händelserika liv.

Detta är min tredje bok om min hemby Arntorp i Bohuslän - den här gången med fokus på gården Hagkroken där jag föddes. Det var när jag upptäckte att hela den gamla byn höll på att försvinna, - ätas upp av industrimark - som jag bestämde mig för att dokumentera minnen och berättelser från gården. Där fanns åtta gårdar och jordbruksfastigheter när jag bodde där - nu finns egentligen bara en gård kvar! Jag förstår inte riktigt hur man så här kan förstöra stora arealer av åkrar och ängar! Naturligtvis inser jag att man vill att staden ska utvecklas. Men behöver det ske på fin och historisk åkermark, och måste den ena gården efter den andra rivas och jämnas med marken?

Tankar från en ung flickas liv från slutet av 1800-talet, gör Albina Nilssons dagbok till ett spännande tidsdokument, som fler än de närmaste borde få ta del av. Omsorgen om sin familj och sina vänner, med en stark förtröstan till högre makter, präglar hennes dagar. Framför allt är dagboken en vacker och autentisk kärlekshistoria, vilken många av oss kan känna igen oss i. Dagboken ömsom skimrar av glädje och hoppfullhet och ömsom visar den oss en djup förtvivlan och sorg.

Berättelser och betraktelser från barnkolonierna i Åsa och Ånn.

The book is written mainly for immediate family and their families, giving details of their Irish roots. It is a documentary, not in any chronological order, based on my own personal story, family research, talking to my late parents and other family members. Giving relevant historical facts, social history and geography surrounding my immediate family, the ALLEN'S, COULTER'S and the connecting families.....Hartley, Ross, Smyth, Cooke, Higginson, McCoy, Marshall, Ritchie, Crooks, Kelly etc.  As a documentary it may be of interest to cousins and other family members. I commence with a brief description of Ireland, the country of my ancestors.