En banan i pyamas

Detta är en hyllning eller en bok om en person, som gått i min brors klass, som jag lärt känna genom åren!



Jag vet inte om han gillar att den är skriven, men efetrsom han tydligen är en offentlig person får han ta det!



Jag har skrivit som jag tycker, och jag tror att han tror att jag är som John Nash eller Ted Gäörestad! Men det tycker inte jag!



Jag har följt honom via tv-skärmen, han och jag spelade i samma fotbolls lag när vi var yngre, och hade gemensamma kompisar i tonåren!



Han är lite speciiell, men jag tror inte att han känner sig det...



Men tack vare en annan kompis jag fick när jag gick i skolan, och spelade golf, hade jag en gemenskap som jag aldrig glömmer, på denna tiden!



Det är få förunnat att känna den glädje och gemenskap jag en gång kände på fritiden



Som de säger i låten: Wear sunscreen, you dont know how fabulous you really looked! (At the 90´s)

Patrik Dahlbeck

Jag är 41 år, men känner mig som 30 år, och tycker att tiden går fort nu för tiden

Jag har gått i väggen cirka 4 ggr och är s.k. sjukpensionär

Mitt problem jag har är att jag har svårt att säga nej, så jag utarbetar mig vart jag än går på vilken arbetsplats som helst!

Tycker det är roligt att skriva och det ger mig en boost i en annars så tråkig vardag!

Tweeta